Humleodlingens Rötter i Sverige

Genom historien har humlen spelat en ovärderlig roll i svensk kultur och ekonomi, inte bara som en nyckelingrediens i öltillverkning utan också för dess medicinska egenskaper. Låt oss dyka ner i humleodlingens rötter, dess fascinerande historia i Sverige.

Humlen (Humulus lupulus) har en lång och rik historia i Sverige, en historia som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden. Arkeologiska fynd visar att humle har funnits vildväxande i Norden sedan stenåldern, och de äldsta spåren av organiserad humleodling i Sverige dateras till järnåldern. Man har hittat pollen från odlad humle i Uppland från omkring 500 f.Kr., vilket tyder på att man redan då insåg dess värde.

Kungliga Påbud och Skatt på Humle

Humleodlingens betydelse avspeglades i lagstiftningen. Redan i landskapslagarna från medeltiden finns bestämmelser om humleodling. Ett av de mest kända exemplen är Magnus Erikssons landslag från 1350-talet, som stipulerade att varje bonde skulle anlägga en humlegård. Detta understryker humlens ekonomiska och strategiska värde för riket.

Under 1500- och 1600-talen, under Vasatiden, fortsatte humleodlingen att vara av stor vikt. Staten insåg att en inhemsk produktion var avgörande för att undvika import och säkerställa tillgången till öl, som var en viktig del av folkets diet och en källa till skatteintäkter. Gustav Vasa införde till och med en ”humleskatt” för att främja odlingen och få in pengar till statskassan.

Fram till mitten av 1800-talet var humleodlingen utbredd över hela Sverige. Nästan varje gård hade en egen humlegård (hummelgård på gammalsvenska), och det var en viktig del av självförsörjningen. Rester av dessa humlegårdar, med gamla, robusta humleplantor, kan fortfarande hittas på många platser runt om i landet, som tysta vittnen om en svunnen tid. Dessa kulturhumlesorter är av stort intresse för forskare och bryggare idag, eftersom de representerar en unik genetisk bank med anpassade egenskaper.

Industrialisering och Humleodlingens Nedgång

Med industrialiseringen under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal började humleodlingen i Sverige att minska drastiskt. Flera faktorer bidrog till detta:

• Ökad import: Billigare och mer effektivt producerad humle började importeras från Tyskland, USA och andra länder.
• Större bryggerier: Större, industriella bryggerier växte fram och hade inte samma behov av småskalig, lokal humleproduktion. De kunde dra nytta av storskalig import.
• Förändrade jordbruksmetoder: Jordbruket blev mer specialiserat, och fokus flyttades till andra grödor.
• Ölets förändrade karaktär: Nya ölsorter och bryggmetoder minskade ibland behovet av stora mängder humle, eller krävde sorter som inte odlades i Sverige.

Vid mitten av 1900-talet var den kommersiella humleodlingen i Sverige nästan obefintlig, och endast ett fåtal entusiaster och hemmaodlare höll traditionen vid liv.

En Ny Gryning: Humlens Återkomst

Under 2000-talet har vi dock sett en glädjande renässans för svensk humleodling. Med mikrobryggeriboomen och ett ökat intresse för lokalt producerade råvaror och hantverksöl har humlen återigen hamnat i fokus. Nya humleodlingar etableras, och intresset för att odla svenska humlesorter, både gamla och nya, växer stadigt.

Denna nya era handlar inte bara om att producera humle för öl, utan också om att bevara den unika genetiska mångfalden av svensk kulturhumle. Forskning pågår för att kartlägga och bevara dessa gamla sorter, som har anpassats till det svenska klimatet under århundraden och kan erbjuda unika smaker och aromer.

Humleodlingens historia i Sverige är en berättelse om anpassning, överlevnad och en ständig koppling till vår kultur och våra traditioner. Från forntidens vildväxande klängväxt till dagens återuppståndna gröda fortsätter humlen att fascinera och berika oss.

Här i Humledalen i det landskap som brukar kallas Sveriges trädgård, Blekinge, odlar vi fyra olika svenska sorters humle, Svalöf E, Korsta, Hulla Norrgård och så en lokal sort som heter Ysnamåla efter byn där den hittades. 

Författad av LarsGöran Boström

The blog post in English

Humleplantor och rotskott